Jag orkade aldrig upp till solhem idag, bra eller dåligt det är frågan. Jag kanske borde ge det en chans men jag vet inte fall jag orkar gå igenom allt igen. Har jag den orken att må dåligt, att minnas allt de där som hände då. De där sakerna som gör så fruktansvärt ont att tala om. Sakerna som man inte säger till vem som helst. Orkar jag det?

Man kan kanske tycka att jag är feg som inte vill ta itu med saker och ting, men saken är den att vissa saker är för jobbiga att ta upp. Jag vet att talar jag om det, så kommer jag att må dåligt och jag vet inte fall jag har den orken. Kanske borde jag göra det för att kunna gå vidare, men jag har ju gått vidare om man kan säga att gå vidare är att inte tänka på det, att "glömma av" att det hänt.

Visst finns det saker som gör att jag tänker på det dagligen, men så kommer det nog alltid vara. Det kommer alltid finnas saker som påminner en eller får en att rygga tillbaka och stelna till. Det vore väl konstigt annars? Men ska sanningen fram så är jag rädd att berätta det igen för jag vet hur långt ner jag kan sjunka och jag vet hur dåligt jag kan må och jag mår faktiskt helt okej nu som det är, varför ska jag ändra på det?

Jag har ju blivit bättre och friskare, men långt ifrån bra eller frisk. Jag vet att det är lång väg man måste orka igenom därför kan det ibland vara skönt med en paus. En paus som får en att hinna andas och tänka på annat än sina problem som sätter käppar i hjulet för en var och varannan dag. Ibland behöver man lite distans från sina egna tankar och problem, och jag tror att det är vad jag behöver just nu. Andrum.

Ska jag orka att ta upp allt de som hänt, måste jag hitta kraften som gör att jag inte trillar dit igen. Det man skulle kunna säga att jag behöver nu, det är att bara få leva. Bara få må som jag gör, jag är inte jätteledsen eller jättenere jag har det på en jämn nivå, allt jag vill är att få stanna här ett tag till på just denna nivå..