Det finns mycket jag skulle kunna kludda ner, men jag orkar inte. Eller orkar gör jag säkert men jag vet inte fall jag vill (kommer iofs säkert sluta med att jag skrivit det när jag är klar ändå).. Det tar vi senare.

Mår inte som jag ska (haha, fysjutton vad jag känner mig själv bra! Jag visste att jag skulle kludda ner det här!) Fan. Jag både vill och inte vill skriva det jag känner. Jag vill för att det är skönt att få det ur sig för ibland blir det bättre, men jag vill inte för att då kommer frågorna om varför det är på det ena viset eller det andra. Sen har ju alla sina egna problem/tankar och liv att sköta varför ska jag tynga dem med min skit?!

Det finns så mycket som jag skulle vilja göra, men jag vet också att jag i nuläget inte har de krafterna som behövs. Jag skulle bli överlycklig utav att kunna ha ett jobb, ha något att gå till varenda dag och bli trött och irriterad över! Det skulle vara härligt. Men då slår tanken mig "jag kan ju inte ens klä på mig". Hur i helsike skulle det funka? Kan man ringa och säga att "nee jag kan inte komma idag, jag kunde inte klä på mig.."

Det får mig att känna mig riktigt värdelös. Jag vill så jävla mycket att jag inte hittar några ord!! Men sen vet jag också att jag inte blivit tillräckligt bra/frisk (kalla det vad ni vill) för att klara av det. Jag blir arg på mig själv, och jag vet att ni bara menar väl när ni säger saker som "du kan ju ta tag i matten nu.. bestäm dig för hur du vill leva, ta tag i det".. 

Joo, jag vill ta tag i det och det gör jag också! Jag går förfasiken upp varenda morgon och försöker att sysselsätta mig. Problemet är bara att jag snurrar tillbaka in på gamla vanor, tankesättet framförallt! Visst jag kan skratta och le bete mig som att allt är bra men HALLÅ?!?!! Jag har en insida!! Jag avskyr att visa mig svag och pratar helst inte om när jag mår dåligt. Det håller jag hellre för mig själv. Jag orkar inte med frågor som jag inte själv kan besvara som VARFÖR?! 

Varför är det dåligt? Varför mår du inte bra? Varför Varför Varför?!?!?!?! Jag har inte ens svaren själv! Jag vet inte varför, det bara är så? Det finns ingen anledning. Jag vet inte varför jag vill krossa spegeln eller varför jag vill dra ett snitt rakt över magen eller varför jag tycker att jag är det ena eller det andra.. JAG VET INTE!! 

Jag förstår att det är jobbigt för er att se på, men det är jobbigt för mig också. Antagligen därför jag väljer att le. Då är ju allt bra, visst är det? Jag vill inte ha några frågor, eller någon kommentar. Jag har inget/inga svar.

Tro inte att allt är skit för det är det inte. Jag har dig, Mikael och jag älskar dig hur mycket som helst! Är överlycklig med dig. Det är bara det att jag och mina tankar inte går hand i hand jämt, som du å jag! Du är det abslout bästa som hänt mig! :)