bild från google

Det kan inte vara sant, är jag redan uppe och hoppar! Det är ju på tok för tidigt för mig egentligen, hör ju inte alls till vanligheterna att jag är uppe innan tio.. Kanske äre en speciell dag idag?

Vid närmare eftertanke så äre en speciell dag, det är exakt en vecka kvar nu tills vi åker sju (7) dagar! Å det är exakt en månad kvar tills det att vi är hemma igen. Får lägga i en högre växel nu fall vi ska hinna med allt. Vilket i sin tur gör att det är exakt en månad kvar tills jag får skrika ut den där hemligheten! :) längtar!!!

Varför är dagen mer speciell idag än andra dagar förutom min tidiga uppstigning.. Jag har sån kolosal ångest!! Skulle det vara något speciellt med det tänker ni? Joo, faktiskt. Det är inte vanlig ångest utan verkligen ångest.

Vad är det för skillnad på ångest och ångest? Stor skillnad, hur stor som helst. Ångesten som infunnit sig nu är att jag inte duger, kroppen ser förjävlig ut, jag ser ut som stryk och mer där till och jag har samma tankar som funnits där innan. Det gör ont i mig och jag undrar varför och min "dumma" sida verkar vinna..

Tanken som flyger förbi i väldans fart nu är såklart "hur kommer det sig att jag kan låta förnuftig emot andra när jag själv bara är som ett tomt hål och en virrpanna". Kanske bryr jag mig inte om mig själv för jag vet att det kommer och går. Jag är van. Jag inbillar mig att det är bra att jag har bakslaget nu, och inte får det när vi är iväg.

Kanske faller jag ner igen för att jag faktiskt har mått bra påriktigt och tillåtit mig att må bra. Eller äre bara så att det är dags igen?