Jag brukar ofta bara ösa ur mig saker när jag är arg. Idag gör jag ett undantag. Jag vet så väl att du försöker med allt. Och jag är ledsen att jag inte visar hur mycket jag uppskattar det. Jag är ledsen att du måste ta all den skit som du ibland (tyvärr ofta) måste ta men verkligen inte förtjänar.

Hade det varit för ett tag sen, hade detta inlägget blivit helt annorlunda. Jag hade spytt ut vad jag känner, men då också helt fel känslor. För jag vet med mig att jag säger mycket och verkligen fel saker när jag blir arg. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Men antagligen är det något fel på mig. Jag vet att det är något fel på mig, men jag försöker så gott jag kan att kontrollera det men ibland går det inte.

Jag skyller inte på en utav mina diagnoser men det känns på något vis skönt att veta varför man reagerar som man gör, men inget jag kan skylla på. Men det är en "problematik" som jag har att jag reagerar starkare på vissa saker. Är jag glad, så är jag verkligen glad och tvärtom. Jag är ledsen att du måste vara med om detta, att gå igenom detta. Att stå ut med detta.

Förlåt mig. Älskar dig.