Nej.
2010-05-29 | 16:12:16
Tårarna bara rinner ner längs mina kinder, jag bryr mig inte ens om att torka bort dem de kommer bara fler. Det känns som ett slag i ansiktet men ändå som ett uppvaknande men utav fel sort. Jag vill inte, jag vill inte känna såhär, jag är så trött på det! Det är smärtsamt men jag kan inte göra något..
Jag har inget som helst svar på varför, så fråga mig inte ens! Jag kan verkligen inte svara, det är bara såhär det är. Låt mig bara vara, även om du ser tårarna. Varken du eller jag kan göra något. Det sitter inuti mig. Det försvinner snart. Visst göre? Snälla säg att det försvinner, det gör så ont.
Att ha den där rösten där inne som säger alla elaka sakerna och får en att tro på det. Fast är det kanske sant då? Jag blir galen. Ta bara bort det! Jag orkar inte, jag vill inte.
Jag har ju så mycket som gör mig så glad, måste du komma å förstöra för mig? Lämna mig bara eller säg vad du vill? Tycker du att jag gått upp för mycket? Det är du inte ensam om. Det tycker jag också, jag vill inte ha alla mina nya kilon på min kropp heller, men jag MÅSTE! Vetu varför? För att jag ska kunna leva. Är det fel? Eller har du en annan plan för mig?! Jag blir galen! Lämna mig bara, försvinn ur min kropp!
Jag vill inte slungas tillbaka så många steg, jag vill inte börja om. Jag har kommit så långt, låt mig inte falla tillbaka nu. Varför?!?! Varför ska du komma och förstöra allt som jag lyckats bygga upp?! Jag vet att jag aldrig kommer bli nöjd ändå. Det finns alltid saker som kan bli bättre. Men snälla, förstör mig inte nu! Inte nu när jag mår bra. Försvinn ur min kropp, mina tankar, mitt huvud, ifrån mina ögon! Bara ut ur mig! Försvinn!! Jag hatar dig! Jag vill inte ha dig i mitt liv!!!!
Förlåt, jag vet inte vad jag ska göra. Dumt utav mig att skriva här kanske, men jag vet inte vad jag annars ska göra. Jag vill inte trilla tillbaka det är allt. Jag vägrar. Ge dig av nu bara! Jag vill inte prata om det, jag är ju den som alltid är glad. Som mår bra. Visst är jag?! Försvinn nu bara.. Försvinn iaf tills klockan slår 19.. Snälla! Du kan komma tillbaka å plåga mig när jag är själv igen. Men låt mig vara när jag umgås med personen som betyder allt för mig! Jag vill inte att han ser.
Varför finns du ens? hur kom du in i mitt liv? i min kropp? Jag hatar dig!......
Jag har inget som helst svar på varför, så fråga mig inte ens! Jag kan verkligen inte svara, det är bara såhär det är. Låt mig bara vara, även om du ser tårarna. Varken du eller jag kan göra något. Det sitter inuti mig. Det försvinner snart. Visst göre? Snälla säg att det försvinner, det gör så ont.
Att ha den där rösten där inne som säger alla elaka sakerna och får en att tro på det. Fast är det kanske sant då? Jag blir galen. Ta bara bort det! Jag orkar inte, jag vill inte.
Jag har ju så mycket som gör mig så glad, måste du komma å förstöra för mig? Lämna mig bara eller säg vad du vill? Tycker du att jag gått upp för mycket? Det är du inte ensam om. Det tycker jag också, jag vill inte ha alla mina nya kilon på min kropp heller, men jag MÅSTE! Vetu varför? För att jag ska kunna leva. Är det fel? Eller har du en annan plan för mig?! Jag blir galen! Lämna mig bara, försvinn ur min kropp!
Jag vill inte slungas tillbaka så många steg, jag vill inte börja om. Jag har kommit så långt, låt mig inte falla tillbaka nu. Varför?!?! Varför ska du komma och förstöra allt som jag lyckats bygga upp?! Jag vet att jag aldrig kommer bli nöjd ändå. Det finns alltid saker som kan bli bättre. Men snälla, förstör mig inte nu! Inte nu när jag mår bra. Försvinn ur min kropp, mina tankar, mitt huvud, ifrån mina ögon! Bara ut ur mig! Försvinn!! Jag hatar dig! Jag vill inte ha dig i mitt liv!!!!
Förlåt, jag vet inte vad jag ska göra. Dumt utav mig att skriva här kanske, men jag vet inte vad jag annars ska göra. Jag vill inte trilla tillbaka det är allt. Jag vägrar. Ge dig av nu bara! Jag vill inte prata om det, jag är ju den som alltid är glad. Som mår bra. Visst är jag?! Försvinn nu bara.. Försvinn iaf tills klockan slår 19.. Snälla! Du kan komma tillbaka å plåga mig när jag är själv igen. Men låt mig vara när jag umgås med personen som betyder allt för mig! Jag vill inte att han ser.
Varför finns du ens? hur kom du in i mitt liv? i min kropp? Jag hatar dig!......
Kommentarer
Trackback
