Mitt i veckan.


     2012-01-18 | 15:47:46

Var ett tag sen, igen, som vanligt.. Men det har varit fullt upp och dygnets alla timmar räcker inte till riktigt. Men nu när jag ändå sitter vid datorn och spelar kan jag ju faktiskt passa på att uppdatera här. Nackdelen med att uppdatera så sällan är ju att inläggen har en tendens till att bli väldigt långa, men vafan. Ingen mer än jag som läser här ändå.

En jävligt öppen dagbok skulle man väl kunna säga. Men å andra sidan, det är väl lika bra det. Jag menar, dedär dagböckerna som man hade förr med det yttepytte lilla låset behövde man inte ens en nyckel för att kunna öppna. Så skillnaden är ju hårfin om man ska vara ärlig. Då kan jag likaväl skriva här även om jag tar bort endel utav det som jag egentligen vill skriva (för allt kanske inte ska läsas utav alla). Nåväl...

Sen sist har det väl inte hänt jättemycket direkt. Jag svär fortfarande över matteböckerna samtidigt som jag förbannar mig själv över hur jag kunde vara så dum att jag inte stog ut dedär sista månaderna som var kvar. Då hade jag sluppit att sitta med skiten nu. Å hårt måste jag jobba. Det är inte bara matten jag ska fixa, ett körkort också. Min plan är att vara klar med matten innan Thailand så att jag "bara" behöver koncentrera mig på teorin.

Men det är mycket just nu. Kanske därför jag känner mig gråtfärdig varenda minut. Jag är orolig, rädd, stressad. Jag vill så mycket, men jag vet inte om det kanske är lite för mycket som hänger över mig just nu. Det går lite för fort på något vis. Jag vill inte verka svag, men det är säkert så jag framstår. Eller som att jag skjuter saker framför mig. Men jag fixar liksom inte allt. Jag är ingen super-tjej även om jag ibland önskade det. Jag är bara jag. Marie.

Jag fattar liksom inte vad som händer. Här sitter jag, har det mesta som man kan önska sig, och mer där till, ändå rinner tårarna. Vad är det som är fel?! Eller är det okej att må såhär? Vara sånhär? Jag försöker hela tiden att skratta och le, men det gör så ont. Det gör såhelvetes jävla ont inuti mig, men jag vet inte varför. Jag borde vara glad. Jag är glad men ändå känns något galet. Kanske har jag bara sprungit lite väl fort fram det senaste och glömt att stanna upp. Hänga med i svängarna liksom, jag har bara kört på.

Haha, så typsikt mig att få ångest efter att jag skrivit ner något sådanthär. Det senaste har jag raderat alla sådanahär inlägg just bara för att ibland kan det bli så fel. Men inte denna gången. Visst skulle det vara enkelt att klicka på delete. Men då skulle dessa minuterna vara till gäves. Jag ska skrapa ihop mig själv nu, dags att träna. Pump och core.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Trackback



Skapa en egen nedräknare gratis - Countdown.se






Auktioner på Tradera

Skapa din egen Tradera-widget



RSS 2.0