Halloween.
2012-10-29 | 18:41:15
Bilder säger mer än tusen ord sägs det. Lördagen var fasiken en bra dag! Trots timmar i "skolbänken", när sminket, kläderna och alla underbara männsikor var på plats var man riktigt nöjd och glad. Belåten är ju också ett ord ;) Nu ska jag bara försöka skicka alla bilderna då jag alltid lyckas agera fotograf.
08-09-10-11.
2012-10-24 | 12:43:29
Hur är det ens möjligt? Att en såndäringa bös sak från riskakan FORTFARANDE kan sitta fast i halsen på mig? Den vill liksom inte försvinna. Jag tänker aldrig mer äta riskakor, det är farligt. Punkt slut. Igår åkte det mesta av håret av, tacka vare Majsen :) Ny färg vart det också. Å nästa gång, blire annan färg igen! Nu är vi tillbaka där vi slutade, där jag agerade test kanin för minsta lilla sak som Majsen kom på att man kunde göra :) Trevligt .
Jag och Fisen en helt vanlig dag på busstorget..
Sitter här, har precis städat upp lite vilket behövdes sen att jag gjorde mer än vad som kanske var nödvändligt kan man ju bara se som positivt :) Sitter och kikar runt efter inspiration till på söndag men helt utan resultat. Mindre kul..
Mer onödig info? Sitter och letar hotell i Sthlm inför den 11 december. Idol. Allt är bokat, utan hemresa och vart man ska sova.. Haha kanske behöver man inget sånt? Kanske ska man leta lägenhet istället :) Å inte komma tillbaka alls :) Det är en idé de.. Och vid närmare eftertanke kanske det faktiskt blir så också.
Har nyss skickat iväg antagligen årets längsta mail till CL, haha stackars människa som har med mig att göra! Men nu är det gjort iallafall och vi ska träffas på fredag i vanlig ordning, skönt kan man sammanfatta det med.
När jag skrev dedär mailet så blossade det upp en massa andra känslor. Endel visste jag fanns där sedan tidigare men inte alla. Det blev på någotvis så glasklart att vissa saker orkar man inte med. Vissa saker väljer man att "dölja", inte nämna utan mer låtsas som att de inte finns. Man intalar sig själv en sak för att det ska vara enklare men när det väl kommer till ytan så är det som en kniv går rakt igenom hjärtat flera tusen gånger! Det svider och gör ont. Man vill gråta men kan inte för att det blir som en "chock". Sen kommer tanken att varför ska jag gråta över något som inte finns?...
Då vill jag bara gråta ännu mer. Det är svårt det där, att vilja gråta över något som finns men ändå inte. Han finns inte. Pa.. Anders finns inte. Han finns, men han finns inte. Vem är han? Hur ser han ut? Jag varken vet eller minns. Det är liksom, utsuddat. Han finns inte. Han är borta. Kanske inte död, men nära på. I mitt liv finns han inte. Han har inte funnits där på "ett tag". Jag vet inte ens ifall jag vill att han börjar finnas. Jag har andra som fyller den platsen. Som tagit den platsen. Funnits där när du borde varit där. Återigen, jag vill gråta men vad ska jag gråta över? Det finns inget att gråta över. Du finns inte....
När man tänker efter går dagarna väldigt fort, redan tisdag liksom?! Igår gjorde vi ett besök på Ullared. Inhandlade lite "bra-att-ha" saker och stillade shoppingberoendet lite :) Hela 91 artiklar blev det. Kan tyckas mycket men allt var inte tills oss bara 72 saker ;) ...
Efter en hel dag på Ullared okej 4 timmar var man ganska så slö och orkeslös. Vi funderade på att skippa pumpen men skam den som ger sig! Lite tyngre än vanligt men ändå lika kul :) Å ångesten över att ha käkat lite onyttigt och onödigt försvann ju till viss del. Fast sen infann sig den nya ångesten ang. mina armar :P
Nu ska jag fixa lite så jag kan få ro i själen och sen får jag se. Är lite kluven till ikväll. Vill träna, men vad? Vad jobbigt livet kan vara ibland :P
Suck.
2012-10-24 | 11:59:18
Så jäkla trött på pluggandet. Förbannar mig själv över att jag tog ett sådant idiotiskt beslut som att hoppa av. Finns faktiskt inga ord i hela världen som kan beskriva den känslan som jag besitter just nu. Tårar och huvudvärk är bara en mild början.
På lördag är det högskoleprov som gäller, inte det minsta taggad. Mer skräckslagen. Detta visar sig på olika sätt. Trött som ett as, förbannad, orkeslös och säkerligen lite kort i tonen.
Samhällskunskapen gick som jag trodde, åt helvete! Trevligt med omprov. Varför kunde det inte bara varit som med matten. Eller gjorde jag fel som inte grinade över varannan fråga? Slängde ihop böckerna och önskade livet ur mig själv? Är det vad jag ska genomgå varje gång jag läser upp något? Jag ska putta ner mig själv från alla trappsteg som jag tagit för att jag ska klara ett prov?! Sinnessjukt, jag kommer behöva piller. Just nu känns det lite tungt med allt.
Jag håller mina tummar på att jag får ett jobb snart istället. Ett jobb där de vill ha mig fastän att jag inte har ett sketet papper som visar vad jag kan och inte kan?! Sjukt. Vem faaan säger att Gösta är bättre än mig på ett arbete bara för att han kan historia?! Det är väl ändå det praktiska som har betydelse? Men inte i dagens samhälle. Där ska du helst ha MVG i matte för att kunna städa en toalett.
Vart är världen påväg?
/ Bitter
Distans.
2012-10-16 | 20:22:50
Dedär med att läsa på distans har sannerligen sina för och nackdelar. När jag läste matte hatade jag att räkna men hade inga problem med att skicka in uppgifterna eller få respons på det jag gjort. Men nu, med samhällen?!?! Jag skulle lätt plugga hela alfabetet i matte om jag hellre fick det.
Samhällskunskap må vara enkelt, men fan så svårt på distans. Eller det hade kanske inte varit svårt ifall man fått mer info. Det är lite surt, att kvällen innan provet ska vara få reda på att man ska ha prov? De har inte ens hört av sig om att mina inlämningar inte kommit in? Hur tänker man där liksom? Vart har det brustit i kommunikationen?
Godkänd har jag iaf blivit på mina inlämningar, det är ju bra. Det som är mindre bra är att jag bara skrivit en jäkla massa skit om allt möjligt där inte ens jag själv fattat innehållet. Dedär provet som ska vara imorgon, blir jag godkänd så äre fasiken ett under. Då äre ju faktiskt så att jag tillochmed får hopp om högskoleprovet vilket i sin tur gör att jag ALDRIG mer behöver ägna mig ens en tanke åt studier. Om jag inte får för mig att läsa till något. Men den risken är väl kanske inte jättestor. Jag ska skaffa mig ett jobb. Vifta med papprerna att kolla jag har fixat det! Jag har fixat betygen, några år senare. Jag kommer också att bli normal. Jag kommer också att få uppleva den där underbara känslan utav att man faktiskt gjort något bra utav dagen.
Men för att det ska bli så, äre nog bäst att jag knåpar ihop en helt osammanhängande text om klimathotet. Vilket jag bidrar till då jag överproducerar spray. Kanske ska jag nämna detta?.....
Nix nu kan jag inte sitta här mer. Ska hämta Hjärtat och sen upp till Strumpan å Kotten. Slänger ner datan och samhällsböckerna och hoppas på att "någon" vill hjälpa mig. Med eller utan våld ;)
Hårfärg.
2012-10-13 | 10:12:41
Åh, jag blir galen på mig själv!! Varför kan jag aldrig bestämma mig för en hårfärg och sedan ha den resten utav livet? Varför ska man tröttna, tycka att man passade bättre i någon annan färg... Vilja gå från brunett till blondin till rödtott??
Eller är det något annat kroppen försöker säga. Att man måste ändra något? Det är något som ett inre väsen lite, som försöker tala om för en att allt inte står rätt till? Kan det vara så? Isf, blir jag galen på skiten!! Då vill jag hellre att mitt inre bara säger vad fasiken det är, för mitt hår börjar nog ta stryk nu :/ Egentligen kanske jag ska tycka att "fjortis" tiden (som inte är någon ålder utan ett sätt man beter sig på) var en ganska så härlig tid. Det enda som gällde då var att blondera sönder håret. Enkelt.
Sen hände något, min Majs behövde försökskaniner och jag var inte sen med att haka på. Inget illa menat, men när du började med håret visste man att jag blir snygg. Vart har du tagit vägen? Tänker ofta på dig. Varje dag faktiskt. Varenda gång jag pillar i mitt hår. Det saknas något i mitt liv. Inte en frisörska för du va så jäkla mycket mer Majsen (om än förbannat duktig frisör) men ändå. Man fick variation varenda gång. Nu när man klipper sig "jag vill ha något nytt, men jag vill spara till långt". Nu gör dem som man säger. Det är inte längre "ojdå... men jag fick en idé nu". Det är liksom inte samma grej längre. Håret är inte tråkigt, frisyren är väl okej, eller så är den det inte. det är liksom bara en page. En page med en snelugg. Underhållande, eget, påhittigt.
Ibland funderar jag på om jag inte ska säga "klipp kort". Men det vågar jag inte. Jag kommer inte våga klippa mig kort igen. Det finns liksom bara en enda människa som får göra vad som i mitt hår. Det får växa ut tillsdess. Jag vänjer mig säkert med "svensson"håret också ;) Men man kommer inte undan det faktum att man faktiskt funderar över håret varje dag, Vad man skulle kunna göra...
Det är konstigt. Värre blir det ju, när man kunnat diktat ner en hel roman om något så ytligt som ens hår. Kanske ska jag gå tillbaka till min första tanke, att det är mitt undermedvetna som vill mig något?? hahahah!!
Stackars dig om du lyckats ta dig igenom denna, allt annat än sammanhängande text. Nu ska jag fixa mig. Plocka iordning och sen ta bilen till city och därefter till mammsen.
Å just det, kan även meddela att jag hatar spa:n. Det gör en sjuk. Har inte kunnat träna på en hel vecka!!!!! Ni förstår säkert min abstinens. Jag vill slita och svettas på gymmet och undra vad fasiken det är jag utsätter mig för. Jag vill se musklerna och hela kroppen bli snygg. Jag vill inte ligga i en säng och snörvla och känna hur onyttigheterna sätter sig på diverse ställen. Jag förtviiiiinar. Mina muskler gör det iaf, och det är inte helt okej.
Tack för mig, Hej!
