Konstigt det här med bloggandet. Ena dagen känner man sig pepp och andra dagen att bloggen kan läggas ner. Det händer inte jättemycket just nu, inte något jag vill dela med mig utav ifall.

 

Jag får känslan utav att bloggen var sjukt mycket roligare innan jag lärde mig detta med att censurera saker. Roligare kanske är en överdrift, men det fanns konstigt nog alltid något att skriva om när man bara öste ur sig sanningen. Kanske var det lättare för att då handlade allt om mig. Jag hade inte kommit lika långt i min utveckling som jag har nu. Jag har kommit fram till att vissa problem handlar inte bara om mig. Det är andra inblandade också.

 

Fast på ett sätt har bloggen blivit bättre, vartannat inlägg handlar inte om mat, vikt och vilken ful spegelbild som glor tillbaka på en när man tittar hur man ser ut. Det handlar inte om dagvård, läkare hit eller dit, skada sig själv eller inte. Det kan bara betyda en enda sak, att jag har blivit jäkligt mycket bättre eller så är det åldern ;)

 

 

 

 

 

 

Att detta inlägget ens skrivs är sjukt. Jag brukar aldrig visa upp saker jag vill ha, bara saker som jag har. Men ärligt, hur mycket MIG är inte skapelsen? Om någon där ute känner för att skämma bort mig, eller bara visa sin vänlighet. Jag skiter i vilket, men jisses vad glad jag hade blivit!!

 

Underbara ångest! Roligare skulle man kunna ha det. Vissa tankar kommer mer olägligt än lägligt. Varför liksom? Va fasiken är det som gör att vissa tankar infinner sig?!

 

Ska klä på mig, hade tänkt sola men nej. Halsen känns lite, och då är det ju så mycket bättre att sticka ner till gymmet?! Kanske inte, men det struntar jag i. Kan inte sitta här och bli "dum i huvudet", tro att tankarna faktiskt stämmer. Nope, vädret är tråkigt (men inte hade jag väl kunnat tro annat när jag är bosatt i Borås).. Flytta kanske? Det ska jag minsann göra. När jag blir, stor och miljonär! Då ska jag minsann flytta till playitas ;) Där fanns inga dåliga dagar. Bara de dagar de inte serverade mannagrynsgröt. Vilket var varannan dag. Men det vägdes upp på kvällen med utsökt mat. Om man letar efter definationen perfekt, då var det svaret. Tack våffelboden att du tog mig dit. Och Tack våffelboden att jag kunde bjuda med den mest perfekta varelsen på denna jord, min Mikael.

 

För ovanligheternas skull så uppdaterar jag lite. Har inget jätte häftigt att säga, mer än att jag borde plugga. Ska börja snart. Fast det är jäääkligt trögt, det ska jag absolut inte sticka under stolen med. Kanske äre trögt just för att man inte får någon respons på det man gjort. Jag vet ju inte ifall det är rätt eller fel?! Uscha, undrar verkligen hur provet kommer gå... Var jag nervös för att inte klara matten är det inget jämfört med nu. Jag fattar inte ens vad jag läser nu. Men jag har väl bara mig själv att skylla. Ibland är det faktiskt okej att vara bitter.

 

Jag har fixat andra saker som andra inte ens varit i närheten utav. Jag ska vara stolt för det jag gjort. Det kan alltid bli bättre. Man kan om man vill. Så äre. Går provet dåligt, får jag hålla tummarna för att högskoleprovet går förbannat mycket bättre! Man behöver ju inte måla faaan på väggen, innan det behövs. :)

 

Nu ska jag sätta igång, fixa klart uppgiften sen kan jag göra nästan vad jag vill. Men gotta mig åt att uppgiften är klar! :)