Dedär med att läsa på distans har sannerligen sina för och nackdelar. När jag läste matte hatade jag att räkna men hade inga problem med att skicka in uppgifterna eller få respons på det jag gjort. Men nu, med samhällen?!?! Jag skulle lätt plugga hela alfabetet i matte om jag hellre fick det.

 

Samhällskunskap må vara enkelt, men fan så svårt på distans. Eller det hade kanske inte varit svårt ifall man fått mer info. Det är lite surt, att kvällen innan provet ska vara få reda på att man ska ha prov? De har inte ens hört av sig om att mina inlämningar inte kommit in? Hur tänker man där liksom? Vart har det brustit i kommunikationen?

 

Godkänd har jag iaf blivit på mina inlämningar, det är ju bra. Det som är mindre bra är att jag bara skrivit en jäkla massa skit om allt möjligt där inte ens jag själv fattat innehållet. Dedär provet som ska vara imorgon, blir jag godkänd så äre fasiken ett under. Då äre ju faktiskt så att jag tillochmed får hopp om högskoleprovet vilket i sin tur gör att jag ALDRIG mer behöver ägna mig ens en tanke åt studier. Om jag inte får för mig att läsa till något. Men den risken är väl kanske inte jättestor. Jag ska skaffa mig ett jobb. Vifta med papprerna att kolla jag har fixat det! Jag har fixat betygen, några år senare. Jag kommer också att bli normal. Jag kommer också att få uppleva den där underbara känslan utav att man faktiskt gjort något bra utav dagen.

 

Men för att det ska bli så, äre nog bäst att jag knåpar ihop en helt osammanhängande text om klimathotet. Vilket jag bidrar till då jag överproducerar spray. Kanske ska jag nämna detta?.....

 

Nix nu kan jag inte sitta här mer. Ska hämta Hjärtat och sen upp till Strumpan å Kotten. Slänger ner datan och samhällsböckerna och hoppas på att "någon" vill hjälpa mig. Med eller utan våld ;)