Så jäkla trött på pluggandet. Förbannar mig själv över att jag tog ett sådant idiotiskt beslut som att hoppa av. Finns faktiskt inga ord i hela världen som kan beskriva den känslan som jag besitter just nu. Tårar och huvudvärk är bara en mild början. 

 

På lördag är det högskoleprov som gäller, inte det minsta taggad. Mer skräckslagen. Detta visar sig på olika sätt. Trött som ett as, förbannad, orkeslös och säkerligen lite kort i tonen. 

 

Samhällskunskapen gick som jag trodde, åt helvete! Trevligt med omprov. Varför kunde det inte bara varit som med matten. Eller gjorde jag fel som inte grinade över varannan fråga? Slängde ihop böckerna och önskade livet ur mig själv? Är det vad jag ska genomgå varje gång jag läser upp något? Jag ska putta ner mig själv från alla trappsteg som jag tagit för att jag ska klara ett prov?! Sinnessjukt, jag kommer behöva piller. Just nu känns det lite tungt med allt. 

 

Jag håller mina tummar på att jag får ett jobb snart istället. Ett jobb där de vill ha mig fastän att jag inte har ett sketet papper som visar vad jag kan och inte kan?! Sjukt. Vem faaan säger att Gösta är bättre än mig på ett arbete bara för att han kan historia?! Det är väl ändå det praktiska som har betydelse? Men inte i dagens samhälle. Där ska du helst ha MVG i matte för att kunna städa en toalett. 

 

 

/ Bitter