Att man fått en extra timma att sova idag tycker jag inte att man märker av. Jag är fortfarande trött och skulle säkert somna på två röda ifall jag bara la ner huvudet på kudden (därför gör jag inte det).. Idag vankas det en massa mys!!

Idag kommer fisen hem till hjärtat och sover över tills imorgon :) Ska bli hur mysigt som helst! Kommer vara som en liten "familj" ;) Nee, men det kommer säkert bli toppen. Får hitta på något kul som vi kan göra bara :)  Jag kan bara sammanfatta allt med ett ord, MYS!!!

Var ute och spökade igår. Haha, lyckades att lova fisen att jag ska klä ut mig nästa år och gå med honom igen ;) Vad har jag gjort?! Fast å andra sidan.. Då slipper han vara utklädd själv, självklart ställer jag upp :)

Nu är det hög tid för mig att fixa till mig lite så att jag börjar se mer levande ut än död. Ha en fortsatt bra dag!

                 

Vad är det egentligen som gör att jag avskyr just "dolt nummer".. När telefonen börjar ringa och det står dolt nummer stänger jag bara av ljudet, skiter i att svara. Varför? Det skulle ju faktiskt kunna vara viktigt...

Av tiden att döma så har jag inte varit där jag borde vara på torsdagar. Jag vet inte vad det är. Men det känns så hopplöst. Varför bad jag ens om en extra tid? Varför? Jag vet ju att det inte gör någon skillnad och än mindre när jag inte går dit. Men jag finner ingen mening med att gå dit. Att sitta där och fortfarande en timma senare vara lika förvirrad som timmen innan. Det händer inget! Jag ser inga framsteg, jag får inget att jobba med.

Det kommer förmodligen bli en hel del sura miner från mina närmaste nu, men jag skulle inte kunna bry mig mindre. Förlåt. Jag vet inte vad det är. Kanske är det bara så mycket med allt just nu att jag inte vet riktigt själv vad jag ska göra. Jag är trött, konstant. Försöker ändåså upprättahålla en fasad om att allt är okej. Jag vill bara skrika, gråta och slåss. Sjunka ihop till en enda stor hög och höra hur luften pyser ur mig. Slutkörd.

Jag skulle vilja skaka om en och annan människa. Slå dem på käften! Tala om för dem hur otroligt jäkla mycket de förstör, både för sig själv och andra. Men det kan jag inte. Jag är ju inte bättre än dem. Jag skiter ju i mitt liv lika mycket. Men jag försöker. Jag försöker att pussla ihop det. Men energin finns inte riktigt där. Det är en jäkla massa som snurrar runt i skallen och tar energi. Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig, att jag skiter i det. Det hade varit enkelt och skönt. Men ska sanningen fram så bryr jag mig. Kanske lite för mycket tillochmed.

Blir ett långt inlägg, men återigen.. Jag bryr mig inte. Jag är arg, ledsen, frustrerad jag vet inte allt. Jag hittar inte de rätta orden. Jag är proppfylld på både tankar och känslor ändå känner jag mig helt tom...

Imorgon är det ullared som står på programmet, kul! Tycker faktiskt att det är ganska så mysigt på något skevt sätt att gå där och trängas, bli förbannad och några riksdaler fattigare.. :) Samma sak gäller imorgon som sagt, och Sandii ville ha en lista. Antagligen för att hon ska veta vart hon ska gå för att "råka" springa in i mig ;)

Tandkräm, tandbortse, tandborstskydd
Hårborste, hårnålar
"Två i en" dusch+shampo
Ansiktsmask
Tvättmedel, sköljmedel
Toa set
Duschslang
Knästrumpor
Lampor
Spel till ps+wii
Fisens lego-kalender
Bakformar

Haha, sen dedär andra som råkar hoppa ner i kundvagnen det är ju bara ett plus ;)

Rubriken börjar bli standard på tisdagar har jag märkt... Vet inte när det var senast jag bytte ut och satte en rolig rubrik på tisdagar? Fast å andra sidan, vem bryr sig?

Snart dags att börja agera för att hinna i tid upp till solhem. Har en bajs-dag idag så jag skulle helst sluppit åka dit. En såndär dag då man bara är ful och allt är fel med en. Roligt.

Kollade på kort igår, jag tänker bli sådär supermegablond igen. Passar ganska bra i det ändå. Slipper folk missförstå mig också genom att tro att jag är smart. Neee, det spelar ingen roll vilken hårfärg jag har skulle antagligen (mest sannolikt iaf) vara lika smart/osmart för det :)

Nog om det, klockan springer iväg! Vi hörs efter solhem....

Har nyss skickat iväg antagligen årets längsta mail till CL, haha stackars människa som har med mig att göra! Men nu är det gjort iallafall och vi ska träffas på fredag i vanlig ordning, skönt kan man sammanfatta det med.

När jag skrev dedär mailet så blossade det upp en massa andra känslor. Endel visste jag fanns där sedan tidigare men inte alla. Det blev på någotvis så glasklart att vissa saker orkar man inte med. Vissa saker väljer man att "dölja", inte nämna utan mer låtsas som att de inte finns. Man intalar sig själv en sak för att det ska vara enklare men när det väl kommer till ytan så är det som en kniv går rakt igenom hjärtat flera tusen gånger! Det svider och gör ont. Man vill gråta men kan inte för att det blir som en "chock". Sen kommer tanken att varför ska jag gråta över något som inte finns?...

Då vill jag bara gråta ännu mer. Det är svårt det där, att vilja gråta över något som finns men ändå inte. Han finns inte. Pa.. Anders finns inte. Han finns, men han finns inte. Vem är han? Hur ser han ut? Jag varken vet eller minns. Det är liksom, utsuddat. Han finns inte. Han är borta. Kanske inte död, men nära på. I mitt liv finns han inte. Han har inte funnits där på "ett tag". Jag vet inte ens ifall jag vill att han börjar finnas. Jag har andra som fyller den platsen. Som tagit den platsen. Funnits där när du borde varit där. Återigen, jag vill gråta men vad ska jag gråta över? Det finns inget att gråta över. Du finns inte....