Vad är det egentligen som gör att jag avskyr just "dolt nummer".. När telefonen börjar ringa och det står dolt nummer stänger jag bara av ljudet, skiter i att svara. Varför? Det skulle ju faktiskt kunna vara viktigt...

Av tiden att döma så har jag inte varit där jag borde vara på torsdagar. Jag vet inte vad det är. Men det känns så hopplöst. Varför bad jag ens om en extra tid? Varför? Jag vet ju att det inte gör någon skillnad och än mindre när jag inte går dit. Men jag finner ingen mening med att gå dit. Att sitta där och fortfarande en timma senare vara lika förvirrad som timmen innan. Det händer inget! Jag ser inga framsteg, jag får inget att jobba med.

Det kommer förmodligen bli en hel del sura miner från mina närmaste nu, men jag skulle inte kunna bry mig mindre. Förlåt. Jag vet inte vad det är. Kanske är det bara så mycket med allt just nu att jag inte vet riktigt själv vad jag ska göra. Jag är trött, konstant. Försöker ändåså upprättahålla en fasad om att allt är okej. Jag vill bara skrika, gråta och slåss. Sjunka ihop till en enda stor hög och höra hur luften pyser ur mig. Slutkörd.

Jag skulle vilja skaka om en och annan människa. Slå dem på käften! Tala om för dem hur otroligt jäkla mycket de förstör, både för sig själv och andra. Men det kan jag inte. Jag är ju inte bättre än dem. Jag skiter ju i mitt liv lika mycket. Men jag försöker. Jag försöker att pussla ihop det. Men energin finns inte riktigt där. Det är en jäkla massa som snurrar runt i skallen och tar energi. Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig, att jag skiter i det. Det hade varit enkelt och skönt. Men ska sanningen fram så bryr jag mig. Kanske lite för mycket tillochmed.

Blir ett långt inlägg, men återigen.. Jag bryr mig inte. Jag är arg, ledsen, frustrerad jag vet inte allt. Jag hittar inte de rätta orden. Jag är proppfylld på både tankar och känslor ändå känner jag mig helt tom...