Har spenderats lite här å där på alla plan.. Ute bland vimmlet, hemma och framför bingolotto. Men det var någonstans mellan hemma och bingolotto som tankarna gjorde sig påminda. Det kom som en blixt fast ändå smygande. Bra, bra kan väl ingen människa få må en längre tid?!..

Har varit där rent kroppsligt men mentalt.. Det är frågan, det tror jag inte. Det är så mycket annat som snurrar runt där uppe. Saker som gör ont men som kanske inte ens behöver göra ont, men det känns enklare? Varför äre så? Att det är enklare att känna det negativa än de positiva? Varför är det inte tvärtom?

Men allt löser sig, visst gör det. Men måste det göra så satans ont innan man ens vet? Nåväl, ett svar kommer jag få det vet jag men tillsdess är mitt liv och måeende kanske inte riktigt som det borde vara.. Jag har tagit några steg tillbaka och närmar mig källaren igen och dess avgrund, när jag ser allt svart.. Då känns det enklare att vara för mig själv, för jag vill inte att min omgivning ska se när tårarna trillar eller hur dåligt det kanske egentligen är...

Gonatt..