Till dig, Mikael.


     2010-06-10 | 19:24:20
Jag är antagligen världens jobbigaste och mest krävande flickvän. Jag misstror dig ofta även om jag vet att jag inte har anledning till det. Jag tror faktiskt ofta det allra värsta eftersom att det på något sjukt sätt känns som att det skulle vara enklare att jag tänkt så fall det nu skulle visa sig vara på det viset. Förstår du hur jag menar?

Det är antagligen helt fel utav mig att dra upp detta här. Varför ska jag blotta vårat förhållande för hela omvärlden?! Antagligen för att jag vill att du och alla andra ska veta vad jag tycker om dig. Hur otroligt glad jag är över att ha dig, även om jag inte visar det. Jag är rädd.

Du säger ofta att jag lever i det förflutna. Det gör jag kanske också till viss del. När det kommer till att lita på folk så har jag problem med det. Jag hatar att jag är som jag är, att jag blivit sånhär. Jag försöker verkligen att ändra på mig men det är inte det lättaste. Men jag försöker.

Jag kanske reagerar som jag gör just för att jag är rädd för att förlora dig. Det kan vara så enkelt. Jag skulle gå sönder ifall det tog slut. Jag går sönder så fort vi bråkar eller bara är oense om något. Det gör ont och gör mig rädd att jag inte duger. Det gör jag säkerligen inte alltid heller. Jag skulle aldrig ha orkat med mig själv. Jag beundrar dig. Jag mår illa när jag tänker på mitt beteende. Vill bara skrika och slåss för jag är inte sån! Och jag vet att du inte är sån. Du skulle aldrig göra något, det vet jag så väl.. Men jag kan likförbannat inte lägga den tanken åt sidan att det kan hända..

Jag är ledsen. Ledsen över att jag tar så mycket kraft ifrån dig. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra så att det blev bra. Jag är överlycklig över att du är min. Jag vill alltid ha dig vid min sida. Men jag förstår fall du inte orkar. Jag är inte enkel att leva ihop med. Förlåt. Jag ska sväla mina tabletter nu. Kanske springer jag ifrån problemen utan att lösa dem. Det är kanske så som du säger att det är. Att jag inte vågar lösa problemen. Det gör jag kanske inte heller. För tankarna snurrar där inne att du kommer säga de där orden som skulle få hela min värld att kolappsa. Jag vill aldrig vara utan dig, aldrig! Jag älskar dig! Jag är bara så trött på alla de där tankarna och allt de där som händer med mig när jag får för mig saker. Jag är verkligen ledsen. Du förtjänar så mycket bättre.

Mikael, jag älskar dig hur mycket som helst. Jag är ledsen för att jag är som jag är. Jag vet att jag kan lita på dig, men när jag ser dig och tänker på hur jag är.. Då kommer bara en enda tanke upp och det är att du skulle ha någon annan. Någon som är bättre än mig. Som har kommit längre. Inte är hemma hela dagarna, du borde inte ha någon med problem. Utan en frisk, normal flickvän. Du förtjänar det bästa. Jag älskar dig utan några som helst gränser! Min kärlek till dig är gränslös. Du är mitt allt..

Kan du lova mig att alltid vara mitt allt? Att du stannar hos mig när du helst utav allt bara vill gå? Kan du älska mig även ifall jag är sjuk? Trots mina utbrott? Vill du fortfarande dela ditt liv med mitt? Kan du hålla om mig ikväll? Imorgon också? Kan du inte bara se in i min själ? Se allt dedär som snurrar där inne. det hade varit enklare.

Jag är bara rädd. Rädd för att förlora det finaste i mitt liv. Rädd för att förlora den del som ger mig liv. Förlåt mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Trackback



Skapa en egen nedräknare gratis - Countdown.se






Auktioner på Tradera

Skapa din egen Tradera-widget



RSS 2.0