Jajjemän så sant som det är sagt, igår firade vi ett år. Eller firade gjorde vi kanske inte men vi ska fira :) Vi tjuvstartade i onsdags med en tårtbit, mums! Haha, sötnosen sa igår att han skulle köpa en ros för varje år vi varit ihop i fortsättningen, så ikväll när han kommer hem förväntar jag mig en ros :D

Å nu så kommer ju det som beräknat ett "obligatoriskt" du-betyder-så-mycket-för-mig-inlägg..

Vi kan börja från början.. Den 6 augusti träffades vi för första gången på vimmel (utav alla ställen) jag var där med min bror. Efter att jag varit på ett toalett besök så såg jag att ni satt och snacka i soffan och trevlig som jag är presenterade jag mig och vi började prata. Det roliga var nog den där andra tjejen som höll på att klänga på dig (men jag förstår henne för vem skulle inte göra det?!) jag frågade fall ni va ihop eller vad det var ni/hon höll på med. Svaret jag fick kunde göra mig gladare det va bara nån brud! haha!! Hursom..

Jag gillade dig, från första stunden inget snack om saken! Kanske därför jag ljög mig igenom hela första delen utav kvällen :P Trodde väl att du inte skulle tycka om mig annars? Så fel jag hade och glad är jag att jag faktiskt ändrade mig där borta vid bron och bara ställer mig rakt emot dig och säger "alltså.. bara så du vet så har jag ljugit för dig hela kvällen"..

Vi sov i samma säng den natten och gud så mysigt det var. Jag somnade med dina armar runt mig och fjärilarna i magen kan jag inte beskriva, det var liksom perfekt! - nej, inget sex.

Dagen därpå åkte vi hem till mig, var ju varmt så varför inte bada? Men vad hade hänt? Det var stelt som bara den och ingen vågade nästan säga nåt. Iofs så spelade de ingen större roll jag hade en fin utsikt och sådär i efterhand har jag fått höra att du tyckte detsamma ;) Klockan började närma sig 15 och du skulle börja jobba 16 så vi sa hejdå.. Vi bytte aldrig nummer..

                   

Dagarna gick och herregud vad jag tänkte på dig! Jag ville bara prata med dig, se dig jag ville så mycket och kunde inte sluta tänka på dig. Sen när jag satt vid datan en dag så plingade det till i mobilen, det var från dig. Jag blev hur glad som helst och svarade fortast möjligt. Vi bestämde inget sådär speciellt. Men som jag hoppades på att få se dig snarast! Joo, visst skulle jag kunna åkt ner till city och gått förbi charken men tänk om du skulle sett att jag var där och dreglade över dig?! Haha, jag ska inte ljuga.. Jag åkte ner till city och försökte alltid att hitta en "ursäkt" till varför jag skulle behöva åka dit ;)

Om vi nu snabb spolar lite så att detta inte blir en hel roman :) Vi kunde inte riktigt bestämma oss hurvida vi skulle vara ett par eller inte, kalla varandra pojk/flickvän. Vi testade ett tag i några dagar men båda kände att det blev en helt annan stämning mellan oss så vi backade lite. Vi fortsatte att träffas men sen kom den där dagen.. Vi satt i din soffa med varsin drink i handen (som alla andra dagar då:P) så satte jag mig gränsle över dig och frågade "ska vi inte försöka. Jag vill verkligen, för hur tidigt det än är så mina känslor.. Är känslor jag aldrig haft tidigare. Jag skulle kunna säga att jag älskar dig, men det är för tidigt."... 

                    

Nu kan alla smarta räkna ut att hans svar antagligen blev ett ja, att han också ville försöka :) Och nu ett år senare sitter jag här i soffan på samma plats som då och skriver detta inlägg. Jag har en ring på mitt finger och vi skulle egentligen snart blivit föräldrar, men fick missfall i v.12.. Så visst har vi gått igenom det mesta och upplevt en hel del också. Nu tänkte jag avsluta detta (även om jag skulle kunna fortsätta riktigt länge så någon gräns finns det ju).

Jag skulle inte kunna vara lyckligare och jag ser verkligen fram emot ett nytt år med dig! Du gör mig levande, får mig att leva, att orka! Du är det absolut bästa som hänt mig. Jag kan inte beskriva mina känslor då det är obeskrivligt. Jag kan bara säga att jag älskar dig, att du är allt jag behöver!

Miljoner kyssar din Marie.