Idag är dagen man ska höja alla pappor till skyarna och överrösa dem med komplimanger om hur bra just dem är. att dem är bäst, coolast, starkast och världens bästa osv.. Jag struntar i det. Eller jag struntar i en del utav själva firandet, presenten. För inte ligger väl själva "värdet" i presenten som man ger? Det är väl tanken?

Jag tänkte därför ta tillfälle i akt att hylla Lasse. Så jag skulle kunna säga att hela detta inlägget är till dig.

Du är inte min pappa, men du är en bra pappa. Toppen skulle jag kunna säga. Trots att du har mycket som du borde göra, tar du dig tid för annat. Du ställer upp, du bryr dig och du vill väl. Våran relation var kanske inte den bästa ibörjan. Men vad annars? Varför skulle du komma där och börja bestämma över mig? Jag hade ju redan en pappa. Så vem fan trodde du att du va? För att inte tala om att du skulle sno min mamma?..

Kanske var det jag som hade svårt att acceptera det hela. Men nu, på senare tid.. Jag tycker inte att mamma kunde gjort ett bättre val än dig. Jag ser dig kanske inte som min pappa, men du är en jäkligt bra "fake" pappa så automatiskt blir du som en pappa för mig. Och kanske förklarar också det hur jag kan hata dig ibland, men ändå (håll i dig nu) älska dig!

Grattis på fars dag Lasse! / Din fake dotter.